Klicka här för att komma till Del 1

Jag kan inte åka nånstans...
Sedan jag fick posttraumatisk stressyndrom så har jag inte varit mer än 1 mil utanför Lindesberg.

På kvällen kommer det några poliser hem till mig som vill förhöra mig om vad som hänt. Jag berättar men hela tiden så säger jag till dom att SKIT I VAD SOM HÄNDE IDAG!!! Detta har hänt under ett års tid 2005 och NI SKITER I DET!!!

De frågar mig vad jag menar och förklarar allt. De tycker det är jättekonstigt att mina anmälningar har "struntats i" när han har erkänt och säger att de lovar att dom gamla anmälningarna ska tas upp denna gång, för såhär får det inte gå till. jag har blivit utsatt för grov kvinnomisshandel.

Jag blir på nått sätt lugnare och tar emot information om besöksförbud.

Nån dag senare så släpps mitt ex från arresten och jag är tillbaka på noll igen.
Ett besöksförbud är inte mycket värt för den som verkligen vill skada någon. Jag får ett sms mitt i natten och min kusin vill ha någonstans att sova. Jag cyklar ner till stan för att möta henne, ingen kommer. Jag cyklar hem igen och när jag nästan är hemma så prasslar det till i buskarna och ut springer mitt ex som börjar jaga mig hela vägen hem. Jag ringer mitt skyddsnummer och polisen kommer och tar mitt ex igen. Han har överträtt besöksförbudet och släpps igen dagen efter.

Jag frågar polisen vad dom tycker jag ska göra nu? Jag kan inte sova om nätterna, mitt ex verkar inte direkt bry sig om ett fjuttigt besöksförbud.

Polisen säger såhär: "Ja jag vet inte. Vi kan inte hjälpa dig. men sålänge ditt ex är på fri fot så borde du inte sova ensam"
Hur fan kan man säga så?!

(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till Del 1

Efter detta så åker till slut mitt ex hem till sig och lovar att han kommer att hålla koll på mig så att Jens inte kommer tillbaka. Direkt när mitt ex kommer hem till sig så ringer han mig och frågar "om jag kommer till dig nu så är du själv alltså?"
Ja säger jag och ber honom komma för jag är så trött och bryr mig inte om jag nu måste lämna denna helvetes värld. Han får göra det han tycker jag förtjänar helt enkelt.

Sen ringer Jens till min mobil och säger att han inte åkt hem utan åkte bort en bit och står nu och väntar på att få åka tillbaka igen. Han har ringt polisen och de är påväg. Även min bror och hans flickvän är påväg hem till mig.

Jag tappar nästan luften och hade inte ens tänkt att Jens ville nånsin se mig igen, jag trodde att jag talat med och sett honom för sista gången. Jag blir så jävla glad och kan inte förstå varför han vill göra detta för mig, som endast är problem för alla....

Min bror och hans flickvän kommer till mig innan mitt ex hinner komma och jag stannar inne. Polisen kommer precis efter att mitt ex har sväng upp på parkeringen och därmed har han ingenstans att ta vägen nu.
Dom pekar ut mitt ex och han får sätta sig i polisbilen.

I följande timmar allt som i en dimma. Jag tvärsomnar så fort alla gått och jag lagt mig i sängen för att pusta ut. Har så otroligt ont i huvudet efter alla slag på förmiddagen. När jag vaknar så vet jag inte vad jag ska säga till Jens, jag skäms fortfarande så mycket över allt. Rester mig upp och springer ut genom dörren och bara fortsätter att springa.

Jens springer efter mig och stoppar mig. Vi åker iväg nånstans, föreslår han.

(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till Del 1

Kommer in och mitt ex går in i vardagsrummet medans jag ska säga till Jens att han måste åka hem, jag gör detta såklart motvilligt och mitt ex säger till Jens att han ska gå upp till sovrummet och börja packa alla sina saker.

Minns inte exakt men innan Jens går upp så hinner mitt ex ta ett ordentligt strypgrepp på mig, går in i köket och öppnar lådan med vassa knivar. Jag ser inget men jag hör det.
Tror han har en kniv framme som han står med. Jens säger att han ska släppa mig och går samtidigt upp och packar.

Mitt ex och jag går sen upp till sovrummet för han vill se att Jens packar ner precis allt.
Sen kommer vi ner och går ut till Jens bil, han lastar in grejerna, jag får aldrig gå själv utan mitt ex styr mig. Han säger åt mig att säga hejdå för nu åker Jens hem.... Vi säger hejdå och Jens åker.

Jag minns att det enda jag kan känna är skam. För ännu en gång så är detta mitt fel.
Hade jag gjort någonting annorlunda så hade kanske Jens varit kvar hos mig nu, han hann inte tillbringa så lång tid på sin semester här utan blev tvingad att åka hela vägen hem igen....

Varför drar jag till mig problem?

(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till Del 1

När jag kom ner till mitt ex´s lägenhet så drack vi kaffe och gick en snabbis till ica och sen hem igen. Satt och pratade i köket om allt som hänt och varför det slutat som det gjorde osv.

han drog upp Jens på tal och sa saker jag inte minns idag, men vet att jag svarade "vad får du allt ifrån?" och då, PANG! Ett hårt och snabbt grepp i nacken som förde ner huvudet och hela kroppen till golvet i hög fart. Jag fattade innan jag nådde marken vad som skulle hända, fast jag trodde inte jag skulle klara mig denna gång.

Jag försökte dumt nog att få fram min mobil när han inte såg och han tog den snabbt ifrån mig och kastade den med all kraft in i väggen. Han plockade ut simkortet och stoppade in det i sin egen mobil.
Nu kunde han läsa sms ifrån Jens och hela våran konversation, han citerade spydigt många sms och mellan varje gång så slog eller sparkade han på mig.

Ok, under några timmar som kändes som flera dagar så var han inte sparsam med slag och hotelser. Vid ett tillfälle så svartnade det för ögonen och jag hörde inte så mycket. Han hade slagit till mig i huvudet så att jag flög in i köksspisen med huvudet.
Hela tiden så sa han till mig om jag skulle sitta, stå, ligga och efter att han sagt till mig att ligga ner så blev han förbannad för att jag låg ner och inte satt upp. Och fick därför ännu ett slag osv...

Runt lunchtid så hade slagen kommit med längre mellanrum och han började fråga mig vad jag skulle säga när jag kom hem till jens. Och jag visste inte vad jag skulle säga, jag frågade honom vad han ville att jag skulle säga. Han sa att jag skulle säga åt Jens att åka hem, och få honom att tro att JAG menade det.
Jag sa att jag skulle försöka, och han skjutsade hem mig.

Dörren var låst vilket gav mig möjlighet att plinga på så att Jens kunde öppna.
När han öppnade dörren så mimade jag "hjälp"

(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till Del 1

En dag ringde mitt ex och ville ha lite saker som var hans. Han hade fått veta att Jens var här och ville nog kolla läget lite. När han kom hem till mig så kastade jag åt honom sakerna och låste dörren.
Han tog sina saker och åkte hem.

Dagen efter på kvällen så ringde mitt ex och frågade om det inte var något jag saknade?
Och jag kom att tänka på att min katt Lucifer varit borta sedan dagen innan (inte helt ovanligt då han är utekatt) men mitt ex sa då att han hade honom.
Precis detta hade han gjort en gång tidigare för att hota mig.

Vi kom överens om att jag skulle få tillbaka Lucifer om han fick prata med mig i 5 minuter. Han åkte upp till mig med Lucifer i bilen och vi talade om ingenting egentligen. Vet inte vad han ville.
Jag fick inte Lucifer ändå och mitt ex började bli våldsam när jag försökte ta tillbaka Lucifer.
Han åkte hem igen och ringde mig sen.

Vi talade länge och kom överens om att jag skulle få tillbaka Lucifer om jag kom till honom kl 07.00 morgonen efter och 07.10 satt jag på cykeln som skulle ta mig tillbaka till helvetet igen, under en hel dag.

(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till Del 1

Jens stannade hos mig hela helgen och det var den bästa och roligaste helg på väldigt, väldigt länge.
Detta var ju alltså första gången vi träffades men det var bara så rätt direkt.

Han åkte hem och vi hade talat om att han hade en kommande semester att ta ut och ville komma till mig under dom veckorna. Sagt och gjort, det bokades in och vi räknade ner dagarna.

Om jag inte tar helt fel så kom han en gång till emellan bara över dagen. Det var väldigt likt honom att bara komma sådär och åka hem lagom till jobbet morgonen efter.

Dagarna innan han skulle komma till mig igen på semestern så ringde han mig och berättade att han haft inbrott i bilen under natten och det krånglade till det hela lite, men rutan hann lagas i tid och Jens kom faktiskt lite tidigare än planerat.

Han hade med sig packning för att klara sig i 5 veckor och ingen var gladare än vi. ♥
5 hela veckor tillsammans i lugn och ro, vi hade planerat att bygga en ställning på min baksida för att hänga upp en hängmatta och lite annat hade vi planerat.

Trodde vi verkligen att det skulle förbli en lugn sommar?

(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till del 1

Jens och jag talade med varandra på MSN och sms varje dag. Skickade Kisses på facebook och allt vad det nu var. I Mars (2008) åkte han till Åre eller vart det nu var och han skickade ett vykort därifrån. Blev så glad och överraskad.

Jag visste nog inte riktigt vad det var som höll på att hända, bara att det kändes väldigt bra och det var ju såhär man skulle må varje dag.... jag hade glömt hur det känns att vara glad, lycklig och nu höll mitt hjärta sakta men säkert att läka igen. ♥

Jag bestämde mig för att göra slut med min pojkvän, för man kan inte må såhär dåligt ihop med någon och tro att det ska bli bra igen. Så mycket velande och misshandeln i bagaget så KAN det inte bli bra igen.
Han blev ledsen och efter ett tag väldigt arg, han kunde inte riktigt komma över det och ringde och var väldigt obehaglig.
Jag kan ha trängt undan mycket av den delen för jag mådde så bra när jag talade med Jens.

Sommaren kom och den 31 Maj (tror jag) så hade Jens väckt mig med ett sms där han berättade om en dröm han hade haft. Och kvällen innan så hade vi skojat om att han skulle komma till mig, och jag sa att jag skulle möta honom.. eller jag kommer inte ihåg vad vi sa, men vi skojade fram och tillbaka och Jens sa "tror du mig inte?"

När jag hade gått upp ur sängen och duschat och gjort mig iordning så fick jag ett sms där det stog:

"Ja kan vara hos dig om ca... 1 min. Kom precis till parkeringen vid dej men minns inte vilket nummer hahahaha fan, stanna precis utanför 6a. Kom hit vet ja"

Jag trodde ärligt att jag hade svalt tungan och blev lite (läs mycket) nervös.
När jag fick messet så rensade jag kattlådan och hörde inte sen att han ringde mig, sen gick jag ut med kattsanden lagom så att jag kunde se om han verkligen var här.

Och visst! På parkeringen stog han lutandes emot sin bil.
OMG OMG OMG OMG

(forts. imorgon samma tid)

Vardagen började bli väldigt enformig och min pojkvän fanns kvar i mitt liv mer eller mindre.
Han tog ibland sin dator och kom och bodde hos mig i perioder, allt var lungt. Han grisade ner och spelade WOW hela dagarna och jag städade upp efter honom.

Pga (tror jag) de enformiga dagarna så antar jag att jag omedvetet letade nyheter i mitt liv.
Jag blev pålurad Facebook =P och tänkte att jag väl kunde testa det lite. Min brors flickvän Anna visade mig en app där som hette Owned där man köpte varandras facebook bilder och "ägde" därmed en del av personen =)

Anna och jag bråkade om en persons bilder och köpte upp "honom" från varandra hela tiden.
"Han är ganska söt" sa Anna. Njaaaaae sa jag :P

Sen kommer jag inte ihåg om han la till en ny bild eller hur det nu var men jag såg en bild där han hade en fin tröja som jag gillade och jag kommenterade på den bilden "Tröjan!!!!"
"Ja det är en tröja ja" fick jag som svar tillbaka.

Och dessa två meningar (ord?) var en början på ett jävla helvete som skulle komma. . . .


(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till del 1

Dagarna gick, jag flyttade till en flott våning mitt i stan. En 4:a på 106kvm med matsal =)
Oj vad jag trivdes där....

Men snart var det dags att flytta igen. Jag hittade ett jättefint radhus i ett "familjeområde" som låg en bit ifrån stan, lite som att åka ut i skogen men ändå inte.
Det var en tvåvånings lägenhet på 99kvm med garage och uteförråd vid dörren.

Jag renoverade hela dagarna och nätterna. Gick upp så tidigt som var möjligt för att börja såga.
Det slogs ut ett hål här, nytt golv där och det var jättekul.
I denna lägenhet så hade jag två rum på övervåningen till pärlorna och det var skönt att slippa gå till jobbet. Men nu behövde jag fylla cykeln varje eftermiddag med påsar fyllda av brev och rulla hela låååånga nerförsbacken till stan.

Verksamheten rullade minst sagt på av egen maskin och jag kunde koppla av lite.
Hade tidigare nästan gått in i väggen pga ostrukturerad vardag, men nu kunde jag leva lite igen.

Och visst passar det väl lagom bra med ny helvändning på den trygga vardagen nu?


(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till del 1

Oj vad väl mottagen man blev som egen företagare!
Jag började känna alla företagare i Lindesberg och i telefonen när man talade med något annat företag så mumlade dom lite i skägget som alltid när de pratar med en ung människa " som inte vet någonting" och sedan börjar jag plötsligt domdera om mina rättigheter som företagare och jag rabblar siffror hit och dit och bokslut osv osv. "Jaha är du företagare? *harkel*" Nuuu fick han visst en ljusare stämma där bak i luren, för han var ju minst sagt "bara en anställd" som ska se upp till företagare! =P

Jag hyllades hit och dit, fick förfrågan om att föreläsa på postens höstseminarium och berätta hur det är som ung företagare i Lindesberg eftersom det visst var jag som var största kunden på Posten då.

En dag blev jag uppringd ifrån banken i Lindesberg och de frågade mig om hur jag betalar för mina importer. Jag berättade att jag hade kopplat mitt kort till bankens e-kort och på så sätt kunde jag göra ett nytt kortnummer för varje transaktion och då kan leverantören BARA ta den summan jag satt upp för det numret.

Det blev nästan tyst i telefonen "Har vi den tjänsten?"
Ja sa jag, jag gör detta via er hemsida.
Vänta, sa han i luren, jag ringer upp dig om en stund.

Så ringde han en stund senare och frågade om det var ok att han ringde upp huvudkontoret i Stockholm och kopplade mig till dom så att jag fick berätta det jag just hade berättat för honom.

Ehm... ja kan jag väl...


(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till del 1

Den 9:e Augusti 2006 klockan 20:30 slår jag upp dörrarna till min butik och direkt så väller det in kunder som har väntat på att jag ska öppna. Det var en smart drag av mig att ta namnet jag hade på Tradera för alla visste vem jag var och blev inte rädd för en nu butik. Så jag hade ju redan hundratals nöjda kunder =)

En kort tid efteråt så gick min ena kisse bort i trafiken utanför min lägenhet och jag ville aldrig sätta min fot där igen, jag ville bort. Så jag flyttade in hos min pojkvän som bodde i stan (1 minuts cykeltur) och jag hade kvar lägenheten som jobb. Åkte dit varje dag på min cykel och jobbade med beställningar. Det bara ökade och ökade hela tiden.

Tillslut så kände jag att det inte funkade att vara i lägenheten, så jag började söka lokaler för min verksamhet och hittade lägligt nog en hel korridor med tomma kontor precis ovanpå posten =D
Hyrde in mig där i två rum till att börja med. Ett grovlager och ett packlager.

Jag började stämpla Porto Betalt på mina brev för det var 2-3 icapåsar om dagen jag kom med så det blev för mycket att väga och sätta frimärken på, ibland hann jag knappt till inlämningen.
Vår lägenhet låg på samma gata som lagret så man gick dit på 55 sekunder.

Nu kunde jag titta tillbaka på den där lilla flickan som låg blåslagen och svullen av gråt på golvet och när jag nu såg mig i spegeln så hade jag inte bara skinn på näsan utan det var läder!


(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till del 1

Det är nu sommaren 2006 och den grövsta delen av misshandeln är över.
Min pojkvän lovar mig guld och gröna skogar och jag tar dessa lovade tallar och kramar de hårt.

Jag har ringt samtal jag aldrig trodde jag skulle, och har nu förklarat för ett antal gubbar och tanter (kallade dom så för de var så jävla jobbiga) varför jag skulle kunna starta en egen firma.
Lägger fram summor som jag hjälpt pärlbutiken att sälja för och berättar att JAG gjort detta.

Velande fram och tillbaka, butiksägaren drar ut ännu mer på den sista övergångsperioden som jag är skyldig för jag kan inte lämna arbetsplatsen innan jag förklarat hur e-butiks delen funkar. Och självklart spelar hon överdrivet mer dum än hon är (fast hon var jävligt korkad, ärligt), detta när hon vet att jag ska starta konkurerande verksamhet.

Kommer inte ihåg hur allt gick till för det gick så fort.
Många att övertala och visa siffror för, jag var bara 21 år men visste tydligen mer än jag trodde.

Sagt och gjort, strax hade jag 10000kr på kontot som jag lånade av min bror för att göra det första stora inköpet till min egna butik som skulle komma heta Teardevil så att alla kände igen mig från Tradera och butiken - ja den var belägen i min nya lilla minietta med hyllor i heeeela köpet och på en vägg i vardis! Haha


(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till Del 1

Ifrån Socialen får jag så jag klarar hyra, mat, bredband och telefon men jag har ändå lite över. Trots att jag röker? Jättekonstigt nu när jag tänker på det. Hade ju även 1-2-3 katter.
Men eftersom affärerna på Tradera går så bra så snabbt så drar jag enkelt in tusenlappar extra i månaden att köpa nya pärlor för.

Jag får veta att det ska öppna en pärlbutik i stan där jag bor och ansöker direkt om praktik.
Genom arbetsförmedlingen får jag en plats där och snabbt så märker innehavaren vilket fynd jag är som är så insatt i e-handeln redan och jag blir den som startar upp hennes e-butik.

Men tyvärr så drar hon ut på min praktik och hon vill bara ha mig där men inte betala för det.
Jag gör i stort sett allt som får hennes konto att glittra, och eftersom hon halar ut på allt och jag känner att jag verkligen inte får något för det så råkar det såklart ramla ner en och annan pärlpåse i min väska.

Hem - fota - sälja

Min kompis frågar mig: "Varför startar du inte eget?"


(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till del 1

Under tiden så börjar jag och min kompis att utveckla en idé om att börja sy kläder, har alltid gillat att sy. Så vi knåpar och sedan kommer vi på att vi ska ha smycken med också såklart.
Och det var det lättare att hitta saker till så jag köper lite grejer och börjar intressera mig mer och mer för att göra smycken och vill såklart hitta bra priser.

Så jag börjar plötsligt att importera lite smått.
Och när man importerar så köper man så mycket så jag kan inte göra av med allt. Så jag sätter upp ett Tradera konto och börjar sälja av lite där i namnet Teardevil.

Snabbt går affärerna bättre och bättre, de fullkomligt drar i mina varor och budar hela tiden högre och högre. Jag börjar se vad som är poppis och få en känsla för att sälja.
Överallt kan man läsa om att Teardevil är den bästa säljaren på Tradera för jag har så personlig och trevlig service och massa roliga varor till salu såklart.

Vart får jag mina pengar ifrån? Socialen!


(forts. imorgon samma tid)

Klicka här för att komma till Del 1

Under 2005 så var det som värst och jag gick även till polisen 2 gånger med en anmälan, vilket min pojkvän erkände för. Och nu kommer det roliga i kråksången:
Jag gick till polisen blåslagen och öm, de ber mig gå till en läkare för att dokumentera skadorna och jag lyssnar men det går ut genom andra örat. Ingenting skulle kunna få mig att sätta mig i ett väntrum med postraumatiskt stressyndrom. ALDRIG

Vad gör polisen?
De lägger ner ärendet trots att jag stått hos dom med sår och min pojkvän har erkänt allt.

(Ok. Se till att något fotar dig nästa gång du blir rånad!)

Jag söker kontakt med min pojkväns mor för att berätta och eventuellt få hjälp
och såklart så är det som händer mig mitt eget fel "jag måste ha gjort något för att förtjäna det"


(forts. imorgon samma tid)

Läs del 1 här: Del 1

Under något som kändes som en evighet så ändrades min vardag helt.
Klockan 14:32 kunde jag stå och damsuga min väldigt stora etta och sedan klockan 14:34 låg damsugaren tyst brevid mig på golvet, och jag var lika tyst...

Jag och min pojkvän gick fram och tillbaka till varandra hundratals gånger, jag vet inte varför men kan tro att vi både ville känna att någon "ville ha en" hela tiden.
Mellan de gånger vi var tillsammans så hade han ett helt annat liv utanför som innehöll droger, alkohol och såklart andra tjejer. Jag var nog lite naiv men jag såg det inte riktigt först.

Senare upptäckte jag att det inte bara var mellan våra glapp utan det hade även börjat överlappa...


(forts. imorgon samma tid)

Eftersom det finns lite att berätta om mig så tänkte jag dela med mig av min historia.

När jag slutade skolan så hade jag en pojkvän som misshandlade mig konstant under en lång tid och även om det inte riktigt hade tagit fart ännu så levde jag i en hotad miljö och mådde väldigt dåligt vilket gjorde slutet på gymnasiet och studenten till en väldigt jobbig upplevelse.

Jag visste inte då varför jag plötsligt blev knäsvag och svimfärdig varje dag i skolan, varför jag var tvungen att ibland hitta en avskild plats där jag satte mig eller la mig ner för att låta skakningarna och rädslan skölja bort innan jag kunde ta min cykel och trampa hem.

Jag började undvika att möta folk.
Det var först när jag var mitt uppe i den jobbigaste delen av allt som jag insåg att något var fel.

2004-2005 vändes mitt liv upp och ner helt.


(forts. imorgon samma tid)