Klicka här för att komma till del 1

Oj vad väl mottagen man blev som egen företagare!
Jag började känna alla företagare i Lindesberg och i telefonen när man talade med något annat företag så mumlade dom lite i skägget som alltid när de pratar med en ung människa " som inte vet någonting" och sedan börjar jag plötsligt domdera om mina rättigheter som företagare och jag rabblar siffror hit och dit och bokslut osv osv. "Jaha är du företagare? *harkel*" Nuuu fick han visst en ljusare stämma där bak i luren, för han var ju minst sagt "bara en anställd" som ska se upp till företagare! =P

Jag hyllades hit och dit, fick förfrågan om att föreläsa på postens höstseminarium och berätta hur det är som ung företagare i Lindesberg eftersom det visst var jag som var största kunden på Posten då.

En dag blev jag uppringd ifrån banken i Lindesberg och de frågade mig om hur jag betalar för mina importer. Jag berättade att jag hade kopplat mitt kort till bankens e-kort och på så sätt kunde jag göra ett nytt kortnummer för varje transaktion och då kan leverantören BARA ta den summan jag satt upp för det numret.

Det blev nästan tyst i telefonen "Har vi den tjänsten?"
Ja sa jag, jag gör detta via er hemsida.
Vänta, sa han i luren, jag ringer upp dig om en stund.

Så ringde han en stund senare och frågade om det var ok att han ringde upp huvudkontoret i Stockholm och kopplade mig till dom så att jag fick berätta det jag just hade berättat för honom.

Ehm... ja kan jag väl...


(forts. imorgon samma tid)