För några år sedan så flyttade jag hit till Stockholm ifrån en liten stad och
för varje dag som går så blir jag mer och mer glad för den ändringen i mitt liv.
Många där hemma är fortfarande bittra av ingen anledning och det är precis vad småstadslivet gör med oss. Idag fick jag ett rejält bevis för att det fortfarande är så och jag känner mig så sjukt befriad från detta.

Det värsta är att min mor blir lidande av att få se detta för hon är i sinnet egentligen inte som en småstadsmänniska men måste stå ut med de negativa människorna runt henne. Tyvärr blir nu min brorsdotter även fängslad i detta och det oroar mig väldigt mycket. Varför orkar man som nästan 40-åring hålla på som man gjorde när man var 14? Jag tycker det är så otroligt pinsamt att ens tänka att det är min släkt.

Nej vore det inte för mamma så skulle jag vara glad över detta, men att hon måste återgå till bittra människor gör så ont i mig och jag hoppas hon kommer med sina resväskor snart och får se hur man egentligen ska må.

Dessa bittra människor är samma personer som vände kinden till när jag levde genom mitt helvete 2004-2008
Läs mer om det här