Jovars, nu blev det sprätt på tankarna igen. Det är helt galet hur jag kan få tankarna att skena iväg av att bara titta på något, en sak, en bild... denna gången fick jag andnöd av denna underbara plats.
Att sitta i en sådan, vid rätt tillfälle, med rätt person - jag som inte vill gifta mig skulle nog säga ja direkt till ett frieri.

Jag vet inte vad det är med det som gör mig så knäsvag, jag bara älskar det.
Fast inte med fler runt omkring, utan ensamt. Trots att jag älskar brunt så skulle det nog inte passa där, det ska vara en form av grön eller svag turkos/ljusblå blandat med vitt.

åhh..


Det var aslängesen jag lyssnade på Johnny Cash men nu när jag tittar på Walk the line så har jag faktiskt saknat det lite :)