Klicka här för att komma till Del 1

Jag kan inte åka nånstans...
Sedan jag fick posttraumatisk stressyndrom så har jag inte varit mer än 1 mil utanför Lindesberg.

På kvällen kommer det några poliser hem till mig som vill förhöra mig om vad som hänt. Jag berättar men hela tiden så säger jag till dom att SKIT I VAD SOM HÄNDE IDAG!!! Detta har hänt under ett års tid 2005 och NI SKITER I DET!!!

De frågar mig vad jag menar och förklarar allt. De tycker det är jättekonstigt att mina anmälningar har "struntats i" när han har erkänt och säger att de lovar att dom gamla anmälningarna ska tas upp denna gång, för såhär får det inte gå till. jag har blivit utsatt för grov kvinnomisshandel.

Jag blir på nått sätt lugnare och tar emot information om besöksförbud.

Nån dag senare så släpps mitt ex från arresten och jag är tillbaka på noll igen.
Ett besöksförbud är inte mycket värt för den som verkligen vill skada någon. Jag får ett sms mitt i natten och min kusin vill ha någonstans att sova. Jag cyklar ner till stan för att möta henne, ingen kommer. Jag cyklar hem igen och när jag nästan är hemma så prasslar det till i buskarna och ut springer mitt ex som börjar jaga mig hela vägen hem. Jag ringer mitt skyddsnummer och polisen kommer och tar mitt ex igen. Han har överträtt besöksförbudet och släpps igen dagen efter.

Jag frågar polisen vad dom tycker jag ska göra nu? Jag kan inte sova om nätterna, mitt ex verkar inte direkt bry sig om ett fjuttigt besöksförbud.

Polisen säger såhär: "Ja jag vet inte. Vi kan inte hjälpa dig. men sålänge ditt ex är på fri fot så borde du inte sova ensam"
Hur fan kan man säga så?!

(forts. imorgon samma tid)